Idag för exakt ett år sedan fick jag ett av de bästa mailen jag någonsin fått. Vi satt i Halmstad. Jag och tre fantastiska människor. Mailet kom 6 juli 2009 kl 12.42.
Jag blev antagen till Hyper Island och IAD10. Det har varit ett helt fantastiskt kul, utmanande, jobbigt, underbart år. Nu är det slut med det men det har varit så värt alla sena nätter på Telefonplan och all frustration. Sen alla fina människor jag har lärt känna är en fantastisk bonus.
Nu befinner jag mig på Island, bara sådär. I dag Reykjavík, i morgon åker vi norrut till Akureyri. Just nu skiner solen som om det vore mitt på dagen fast klockan är efter 22. Jag borde vara trött som en gnu med tanke på lite sömn och tidsskillnad, men det är jag inte. Jag är pigg, glad och gillar att vara här. Det är så himla, himla fint.
Nu är Hyper slut. Hur overkligt det än känns. Jag hade tre riktigt bra avslutningsdagar och sjukt kul att träffa nästan alla en sista gång. Fick ett litet citat som jag gillar.
”Don’t worry about the future; or worry, but know that worrying is as effective as trying to solve an algebra equation by chewing bubblegum. The real troubles in your life are apt to be things that never crossed your worried mind.”
Hur gör man då? Jo. Gå in på sidan och lägg länken uppe i bokmärkesfältet. Sen kan du gå in på vilken sida du vill och klickar du på länken så piffas sidan upp och blir urfräck med Comic-Sans.
Okej, jag kan inte sluta att fascineras av vulkanutbrottet. Det är så himla vackert på något vis. Det kan gärna hålla på bäst det vill så länge inte det kommer in en ny ”askstorm” och stoppar mitt flyg till Luleå på fredag. Det får bara inte hända. Och nej, jag jinxar inget.
Efter de senaste dagarna fast i en kreativ förstoppning så löste sig det mesta (hoppas jag) igår så att jag kan andas ut nu och ta en välförtjänt ledighet i Uppsala hos mamma och pappa i några dagar.
Sen jag började praktiken på ACNE har jag knappt haft tid över till något. Jag vet inte vad det är men slöheten bara slår till när jag väl kommer hem. Det är kul i alla fall och jag sitter inte sysslolös.
Sen är det nog något varför-kommer-inte-våren-på-riktigt-någongång-depp som sitter i kroppen och stör, men jag hoppas att det är borta snart.
Känns som att hela världen pratar om Island just nu. Kanske inte helt konstigt med tanke på hur pass stort hela vulkanutbrottet är. Jag hade velat vara där och se allt. En god vän till mamma och pappa är guide och haft haft guidade turer dit för att se det. Så sjukt häftigt att få uppleva det.(Men ja, klart att det är hemskt och allt sånt.)
Hur som haver. Jag hoppas att det ändå slutar snart, för i maj har jag bokat flygresa upp till minnenas stad. Piteå. Det kommer bli dunderfint. Hälsa på min lillebror och sist men faktiskt störst, ”The Return of the Return” kommer inträffa då. Hypen börjar redan infinna sig och jag hoppas och vet att det kommer bli fantastiskt.
